Fosterlandet

◾ DU GAMLA, DU FRIA ◾
Du gamla du fria du fjällhöga nord,
du tysta du glädjerika sköna,
jag hälsar dig värnaste land uppå jord,
din sol din himmel dina ängder gröna
din sol din himmel dina ängder gröna

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat ditt namn flög över jorden,
jag vet att du är och du blir vad du var,
ja jag vill leva jag vill dö i norden
ja jag vill leva jag vill dö i norden

Jag städes vill tjäna mitt älskade land,
dig trohet till döden vill jag svära
din rätt skall jag värna med håg och med hand,
din fana högt din bragderika bära
din fana högt din bragderika bära

Med Gud skall jag kämpa för hem och för härd
för Sverige den kära fosterjorden,
jag byter dig ej mot allt i en värld,
nej jag vill leva jag vill dö i norden
nej jag vill leva jag vill dö i norden

Richard Dybeck 181-1877, fornforskare, folkminnesforskare och diktaren som skrev texten till den svenska nationalsången, "Du gamla, du fria". Den sjöngs offentligt första gången vid en konsert i Stockholm den 13 november 1844. Melodin hade Dybeck tagit från en folkvisa som han hade hört i Västmanland, *Så rider jag mig över tolvmilan skog. (Riddarvisa).

Dybecks ursprungliga text inleddes med raden "Du gamla, du friska", och det var också denna ordalydelse som spreds i hundratals visböcker och Dybecks egna programtryck under många år. 1858 ändrade han dock själv texten till "Du gamla, du fria", men det var till en början svårt att få genomslag för denna ändring eftersom den ursprungliga versionen redan hunnit spridas i hundratals tryck.

Källa; Sång/Video, Ida Linnea - https://www.youtube.com/channel/UCO--kWikEU_AxCPGYuDtQJg/videos

Du ärorika fosterland,
där fädrens kummel stå;
du höga fjällbekrönta strand,
den trogna böljor slå;
du glada hem, du fridens kust -
Gud sträckte uti nöd och lust
utöfver dig sin hand! Fast lång min väg och brant min stig,
jag lefver och jag dör för dig, mitt gamla fosterland!

Bernhard Elis Malmström